Livsmedelsverket har en lättfattlig broschyr om märkning av livsmedel och där kan man läsa bland annat om ursprungsmärkning:

Konsumenten ska inte vilseledas att tro att livsmedlet kommer från ett annat land, en annan stad eller region än vad det faktiskt gör.
Ibland måste tillverkaren därför komplettera märkningen med uppgift om ursprunget. Annars är det inget krav.
Ursprung får frivilligt uppges om företaget noggrant har kontrollerat att uppgiften stämmer.
Exempel: Om importerat kött mals till köttfärs i en butik i Sverige får den alltså inte heta ”svensk köttfärs” eller vara märkt med svensk flagga.
För nötkött finns krav på märkning med ursprung.
Om varan är märkt med ”Ursprung Sverige” betyder det att djuret är fött, uppfött och slaktat i Sverige. Att ange ursprung för annat kött är inget krav, utan det kan räcka med butikens namn och telefonnummer.
Fisk ska anges med ursprungsland eller fångstzonens svenska namn.
Ursprungsmärkning är också obligatorisk på färsk frukt, grönsaker och honung.
Livsmedel ska märkas med information om hur man kan få kontakt med tillverkare, förpackare eller säljare.

Att kunna spåra livsmedelspartier
Viss märkning riktar sig inte till konsumenten, utan till den myndighet som ska utföra kontrollen. De flesta livsmedel ska vara märkta med en kod eller ett datum – ofta tillsammans med bokstaven ”L” – som ska kunna användas för att snabbt spåra ett livsmedelsparti som är en hälsorisk.
Ett identifieringsmärke i form av en oval kan ses på många animaliska livsmedel. Det visar på vilken anläggning ett livsmedel är producerat/förpackat, vilket i många fall inte är detsamma som råvarans ursprungsland.

Broschyren finns att ladda ner PDF-fil hos Livsmedelsverket – Självservice – Webbutiken och 
Så märks maten